11 MARS 2007
Det har varit en super vecka för Heidi. Hon har mått riktigt bra. Knappt någon hosta längre, ingen feber, god aptit, bra sömn. Inga tecken på trötthet ens när hon stannade på dagis ända till klockan fyra i torsdags. Dagen vi fick säga farväl till vår kära vän Robban.
Heidi undrar mycket. Tycker synd om Robban. Vet ni säkert att det inte är någon fara med honom? Är han inte ensam där i himlen? Har han det verkligen bra där? Fast vi absolut inte är kristna så känns det helt rätt att måla upp en trolsk men lugn bild för Heidi, bilden om fluffiga moln att sova i, vingar som bär en vart man vill, affärer där allt är gratis. Bilden om en obesvärad tillvaro. Där alla känner alla. Leker, pratar, träffas, finns där för varandra. Utan rädsla, utan smärtor.
Som vi sagt förut: Heidi ska inte vara rädd för döden. Och faktiskt inte vi heller... Tankarna och farhågorna finns. Trots all optimism. Heidis tumörform är mycket envis. Återfall är snarare regel än undantag och dessvärre är prognosen vid ependymom bara 50 procent. Vi vet inte på vilken sida Heidi kommer att befinna sig om några månader, några år. Tron på himlen där Heidi får vara bland farfar, Robban och alla änglabarn är vår tröst när vi känner hur fruktan och smärtan smyger sig på. Trösten hjälper oss att finna tillbaka till ljusare tankar och det vi sysslar med mest - att hoppas och leva i nuet.
Så gott att höra att ni haft en bra vecka, men med ett jobbigt farväl.... När min mamma dog tröstade jag mig själv med att det är så bra att dö och man får det så bra det är därför vi levande inte får veta något om det för då skulle vi alla vilja dö...Mina barn fick vara med vid bisättning de fick ta farväl av sin mormor fast de bara var 4 och 7 år, jag visste inte om jag gjorde rätt de kunde ju kanske bli en skräckupplevelse för dom men nej känns som om de inte alls ha samma skräck som jag hade för döden när jag var lite, de är ju den krassa verkligenheten som sker med alla oavsett vem man är hur rik eller fattig man är vi vet att alla föds och alla dör, de gäller bara att göra det bästa av tiden där i mellan. Hoppas veckanblir bra, det är väl dags för den 24:e behandlingen då??
Kramar
Visst ska man prata med barn om döden, de är heller inte så rädda för den som vi vuxna är!
Hoppas ni får det lugnt o skönt i vårvädret....tänker på er!
kramar
Hej på er hela familjen!
Såg i dag på Gustavs sida adressen till er blogg, jag hoppas att det går bra att jag länkar till den från vår sida!? Vi tänker på er fast det var länge sedan vi träffades så det var skönt att hitta igen er på "nätet".
Änglar tycker jag är en fin symbol för döden oavsett om man är troende eller ej, en värld där alla mår bra är väl inte fel att tro på även om vi inte vet vad som finns på andra sidan.
Kram Christina (Noels mamma)