4 DECEMBER 2010
Lördag, 4 december 2010
Tiden rusar iväg… Numera min standardinledning för varje inlägg. Och många av er läsare har säkert undrat hur det är med Heidi. Som tur är kan vi även idag komma med goda nyheter.
Den 12 november var Heidi på MR. Morgonen var tuff. Frukosten ville inte gå ner, kinderna blev blekare för varje tugga och även den här gången tömde sig magen ett par gånger innan vi nådde sjukhuset. Stackars gumma. Ändå var hon grymt duktig vid nålsättningen och klarade den på alla sätt och vis bättre än någonsin.
Själva MR-undersökningen var en lång procedur eftersom både skallen och ryggen kontrollerades. Förr uppstod det alltid ett kort avbrott efter skallen var klar för att man bytte anordningen till en som passar ryggen. Men nu fanns det en brits för både skall- och ryggundersökning och således försvann det lilla tillfället att kunna resa sig upp en liten stund. 75 minuter låg Heidi blickstilla med hela kroppen. Prova det! Blotta tanken låter tusentals myror invadera mina brallor… Sista kvarten var det dessutom helt tyst i hennes öron eftersom personalen inte hade lagt märke till att första Sune-skivan tagit slut. Som perfektionist har jag väldigt svårt att begripa mig på en sådan onödig miss. Minuterna måste blivit till en evighet. Tåliga, lilla gumman, alltid något…
I två veckor har vi nu vetat att det mot alla odds fortfarande inte har växt någon ny tumör i Heidis hjärna. Vi visste faktiskt knappt hur vi skulle ta till oss denna goda nyhet. De här MR-svaren innebär en ohygglig stress som tycks öka från gång till gång fast man trodde sig ha nått toppen redan förra gången. När orden väl träffar på öronen känner man till en början nästan ingenting och det tar ett tag innan budskapet trillar ner i medvetandet och man inser hela vidden. Ibland förstår jag inte hur man kan stå ut med denna stress år efter år. Gör man?
Nu har vi ju lärt oss att fånga dagen och ser till att ha roligt och skratta mycket. På det viset kanske våra kroppar aktiverar så pass mycket av alla dessa nyttiga hormoner så att stressen kompenseras. Förhoppningsvis är det så.
Apropå roligt så kan jag snabbt berätta att vårt halloweenparty var super ballt. Hela 26 gäster med humöret, smink och klädsel på högsta nivå delade kvällen med oss och gjorde den oförglömlig. Heidi var så lycklig att hon knappt kunde utrycka det med ord. Men det känns lite konstigt att prata halloween nu då vårt hus återigen har bytt gestalt med tanke på den annalkande julen. Halloweendekorationerna har bytts ut mot stjärnor och tomtar, torrisen har gått upp i rök för länge sedan, häxor, skelett och råttor har flyttat upp till vinden, allt svart är borta och huset går i rött och vitt och doftar pepparkakor. I morgon kväll är det åter dags för Heidi att putsa stövlarna så att Nikolaus kan lägga några godsaker i dem om han råkar ha vägarna förbi hos oss. Ha en lugn och fin andra Advent!
Nedan lite halloweenbilder,
först och främst på huset för att förmedla lite av den läskiga stämningen :)
