Heidi Bergman

Fredag, 23 april 2010
Idag var Heidi på MR. Det gick jätte fint och väl i maskinen klarade hon att ligga helt stilla genom hela den långa undersökningen på både skallen och ryggen. En timme och 20 minuter – det är rätt maffigt. Men som sagt, Heidi fixade det med bravur. Bara själva nålsättningen gjorde henne redan på morgonen mycket bekymrad. Det gjorde lite ont att se vår annars alltid glada, livliga dotter tassa runt här med hängande axlar, sitta på toan flera gånger i rad och håglöst peta i frukosten. Oron inför vad som ska komma tog över hela hennes kropp och själ.  Idag var det så jobbigt för Heidi att hon väl vid sjukhuset mådde så illa att hon kräktes. Usch, man önskade att man fick vakna ur den här mardrömmen någon gång.

Ett nytt kapitel av mardrömmen eller ytterligare ett par månaders lugn och ro – detta återstår nu att få reda på någon gång i mitten på nästa vecka. Det är oroliga dagar men samtidigt kan vi ju inte göra så mycket mer än avvakta och se. Vi tänker i alla fall ta vara på de här dagarna också, om inte annat så är det dagar där vi inte vet annat än att allt är bra och på det viset är det alltså bra dagar. Dessutom ska vi se om vi inte kan lyckas att få kasta ett litet, litet öga på Heidis kaninbebisar som till vår stora glädje föddes igår. Vi vill än så länge inte rota för mycket i barnkammaren så i skrivande stund vet vi inte hur många bebisar det är. Minst tre så där 8 cm långa grå-nakna varelser med så där 7 mm långa öron tror jag mig ha sett vid min första ytterst försiktiga inspektion igår. Ungarna ligger väl gömda i det perfekta bo som Belle för 10 dagar sedan byggde utav spån och hö. Bara någon halvtimme före födseln slet hon av sig massor med luddig päls från sin mage och klädde in boet med det. Under detta varma täcke snusar ungarna. Så himla roligt! Heidis dröm i uppfyllelse, vilken glädje! Jan och jag är verkligen nöjda med att Heidi får denna lärorika upplevelse. Det är så spännande att följa en sån här ”process” från att bebisarna gjordes till födseln och sedan uppväxten. I förrgår kunde vi känna bebisarna sparka när vi la handen på Belles mage. Jesus, vad mysigt det var! Heidi var överförtjust och jag fick någon slags kaninmormorkänslor och kunde inte sluta att känna efter de små knuffarna :).

Mer glädje kan jag berätta om. Heidi är nämligen numera stolt ägare av en guldmedalj i cheerleading som hon fick på sin första tävling förra lördagen (tävlingen var visserligen snarare en uppvisning men dock med domare och utlåtande). Det var fullsatta läktare och en härlig stämning i hallen och tjejerna i Panthers, däribland alltså Heidi, tjusade publiken med sin charmiga dans till Lady Gagas ”Bad Romance”.



Heidi i bakre raden andra från vänster. 



Heidi i bakre raden i mitten.



Ja, det kändes verkligen speciellt att se Heidi där på hallgolvet. Hon till och med klarade att springa när det var dags för teamet att inta sina platser på hallgolvet. Som hon har kämpat för det här… Vår lilla hjälte! Vi var så stolta samtidigt som en stund som denna genererar tankar om hur orättvist det är att Heidi drabbades av den där dumma förlamningen efter allt hon varit och förmodligen kommer att vara med om. Vilken kraft den här tillvaron måste avkräva en sån liten tjej. Mer än halva sitt liv har Heidi kämpat mot sin sjukdom. Till vilken nytta, vad är meningen?

Det finns en mening med allt, hör man folk säga. Jag undrar det, faktiskt. För mig är det snarare väldigt illa underbyggt babbel. Hur kan man påstå att det finns en mening med att barn får genomlida en cancersjukdom (eller andra hemskheter för den delen). Hur kan man påstå att det finns en mening med att var fjärde stol är tom, att "det ofattbara inträffar i var fjärde familj" som det sägs i Barncancerfondens kampanjfilmer som ni kanske känner till. Onekligen bra med reklam och publicitet men rejält tufft för oss att se. Nåväl.

Apropå reklam: Helgen den 8 och 9 maj är det Bonnamarknad i Staffanstorp. På lördagen kl. 13.30 har Heidis förening en uppvisning på Torget (vid kommunhuset). Varför inte passa på att se cheerleading-pantern Heidi i aktion om ni har vägarna förbi…

Vid det laget kommer Heidi vara stolta 8 år gammal. Om drygt en vecka fyller hon nämligen år. Kalas ska det bli och den här gången har Heidi önskat sig att gå och bowla med några klasskamrater och kompisar. På självaste födelsedagen tänker vi bjuda hem de närmaste fyra på tårta och lite eftermiddagskul. Vi har förstås fixat allt Heidi har önskat sig och kommer att kunna stapla upp en stor hög med presenter. Paket är fortfarande jätte roligt, tycker Heidi och roligt, ja roligt är precis det hon ska ha. Idag, imorgon, på sin födelsedag - jämt!



Heidi färglägger inbjudningskorten till bowlingkalaset. Nedan en belåten Heidi på påskäggsjakt.





Hurra, kolla som jag kan hoppa igen!



Efterlängtat återseende med kusinerna och farmor, 10 april 2010. Fika på Hunneberg.

GLAD PÅSK!