Heidi Bergman

Vi har det fortsatt bra och Heidi trivs med husvagnslivet precis lika mycket som vi. Hon leker hela dagarna och har det gott. Hon äter och sover bra, håret har börjat växa, ansiktet är rosigt och hela Heidi ser på något sätt lite knubbigare ut. Ibland räknar vi veckorna som gått sedan sista behandlingen, njuter fortfarande av att de hemska sjukhusvistelserna är över.

Lite försiktigt försöker vi att rätta till Heidis livsstil i allmänhet och hennes matvanor i synnerhet. Områden som godis när som helst, glass till frukost och kladdkaka sent på kvällen är känsliga. Under nästan en tredjedel av sitt liv har Heidi uppmuntrats till kalorier när som helst på dagen och oavsett var de kom ifrån så hon vet knappt något annat. Det fanns perioder där vi i affären tog ett extra varv runt godishyllan i hopp om att hon åtminstone blev sugen på några chokladlinser. Nu plötsligt är det inte längre riktigt så. Nu plötsligt får hon lyssna på våra utläggningar och förklaringar kring ämnet istället för att bara sätta tänderna i chokladbollen. Heidi är oftast ganska förvånad och så förekommer det att hon är insiktsfull...

Semestern rullade på. Även i Lilleby och Göteborg regnade det en del. Som tur var lyckades vi att pricka en ganska fin dag för att hälsa på Bengt och Lisbeth ute på Hönö. Tack för en mysig eftermiddag! Timmarna hos er gick alldeles för fort. En detalj som jag absolut måste upplysa om är att Bengt faktiskt hämtade oss i Lilleby. Gissa vad han kom med... Alldeles rätt. En häftig motorbåt. I fredags segelbåt, nu motorbåt - det var grejer för vår lilla äventyrslystna gumma.



På eftermiddagen bröt himlen upp och havet låg lugnare så att Heidi under den halvtimmes långa trippen tillbaka kunde sitta alldeles längs fram i fören. Inga tvivel att hon njöt av farten när båten särade på vågorna med så där drygt 30 knop.

Vid närmare egenobservation upptäckte jag till min förundran att vi inte längre var tillfreds med bara blotta tillvaron. De svaga tecknen på att vi var ute efter mer än bara att få vara tog allt större gestalt. Vi började gnälla över vädret, till exempel. Den fina västkusten och så mycket regn - tänk, till slut tröttnade vi. Ett tecken att på tillfrisknande? Både Jan och jag tog också fram boken som vi hade börjat läsa innan Heidi blev sjuk. Det känns som om vi har tagit ett litet, litet kliv ur vår bubbla. Bubblan där det under så lång tid inte har funnits någonting annat än Heidi. Till hundra procent.

I jakt efter solen granskade vi senare den veckan en mängd olika väderleksprognoser ända upp till Gävle och bestämde att vi skulle förflytta oss tvärs över landet till ostkusten. På torsdag eftermiddag anlände vi till Tättö camping ett par kilometer utanför Loftahammar och med oss kom sommaren. Heidi kunde till och med bada fast det var bara 17 grader i vattnet och mycket tjat om att hon måste upp snart igen...





Nu har vi varit här i en vecka, strosat omkring, cyklat och fiskat och börjar bli lite rastlösa. Dags att plocka ihop alltså. I morgon ska vi till en liten campingplats norr om Gränna vid Vättern för att så småningom komma till Jans hemtrakter.