7 - 15 DECEMBER 2006
Torsdag 7 december 2006
I dag avbröts lugnet och friheten efter den senaste långa och påfrestande sjukhusvistelsen. På morgonen tog vi blodprov och strax före lunch ringde det. Vi tar alltid ett litet extra andetag innan vi lyfter luren när telefonens display visar skyddat nummer. Och ja, det var från sjukhuset. Heidis Hb, de röda blodkropparna alltså, var på tok för låga igen. Stackars lilla… Just den dagen skulle hon ju stanna på dagis ända till mellanmål. I stället hämtade vi henne precis när hon tömt sin soppskål. Hela eftermiddagen var vi på sjukhuset igen, nål i porten, prov för s.k. bastest (man kollar blodgruppen inför varje transfusion så att det verkligen blir rätt), väntan på svaret och så väntan på att de tjocka djupröda dropparna tickar ner i Heidis bleka kropp. När sköterskan satte igång transfusionen berättade hon för Heidi att hon snart ska bli lite piggare igen och man nästan kunde läsa Heidis tankar: Vad då, piggare? Jag är hur pigg som helst. Visserligen var hon lite blek om kinderna men trött eller hängig? Nej då, det var full fart på busfröet.
Det var fjärde gången att Heidi under sin cellgiftsbehandling har fått röda blodkroppar. En gång fick hon trombocyter. Så i stort sett har hon klarat sig rätt så bra. Men det är många cancersjuka barn som behöver transfusioner stup i kvarten. Kära ni som läser Heidis blogg: ert blod behövs. Kanske ni har gått och velat ge blod sedan länge. Gör slag i saken! På www.geblod.nu - kan man anmäla sig och få veta mer.
Söndag 10 december 2006
Julfest på dagis. Fika, dans runt granen, fiskedamm och mycket lek och bus.
Tisdag 12 december 2006
Dagens prov visade att de röda var på en hyfsad nivå igen. I stället var trombocyterna och vita riktigt dåliga. För alla som vill veta exakt: vita, dvs. leukocyter ska vi ha 5 till 15 (0,79) och neutrofila som utgör 40 - 75 % av det totala antalet vita blodkroppar, ska ligga mellan 1,5 och 8 (0,1) - i parantes Heidis värden. Inte mycket till immunförsvar alltså. Vi har nästan gått och väntat på att hon skulle plocka upp någon infektion, få hög feber och bli riktigt sjuk. Men än så länge valsar hennes kropp på som vanligt. Hur är det möjligt, undrar vi om och om igen. Helt otroligt. Måtte hennes kropp vara lika stark när det gäller dessa vidriga cancerceller.
Onsdag 13 december 2006
Kl. 6.45 - Lucia på dagis. Så här dags för exakt ett år sedan förberedde man Heidi inför en lång och komplicerad operation där hjärnkirurgen tog ut en 7 cm stor tumör ur Heidis huvud. Den största han någonsin opererat bort ur ett barns hjärna. Lite extra gåshud fick vi allt när Heidi lyckligt tågade in bland sina älskade dagiskompisar och fröknar.
Någon timme senare fick vi ta nästa blodprov. Värdena var något bättre, skönt när det går åt rätt håll. Några cellgifter blev det förstås inte denna vecka. Vi tar nya prover på måndag. Så många stick i fingret. I dag var det faktiskt nummer 75! Vill passa på tacka er på labbet igen - ni är så duktiga och ett viktigt stöd för både Heidi och oss föräldrar.
Dessutom tack till dig, Saga (dagiskompis Hugos mormor) för att du överraskade Heidi med ditt fina kort. Tack för dina värmande ord! Vi behöver er där ute. Heidi ser fram emot att få välja något kul bland princessprylarna. Utbudet är oändligt och helst ska hon ju ha allt…