22 MAJ 2009
Det är nu några dagar sedan vi berättade för Heidi om de nya knölarna. Hon tog det väldigt lugnt, nästan lite kusligt lugnt. Hon blev inte heller upprörd när vi förklarade att det ska bli en ny MR snart (det blir tisdag nästa vecka, förresten). Det var nästan som om hon redan anat att något var på tok. Trots att vi låtsades allt vi orkade har hon väl märkt att vi inte var oss lika. Före senaste MR reagerade hon helt annorlunda, då la hon händerna skyddande över porten och kurade ihop sig, precis som hon brukar göra när det pratas "nål-business". Sluta, säg inget mer, jag vill inte höra, brukar hon be så fort någonting handlar om nål och port.
I onsdags fick vi sedan erfara neurokirurgens dom: operation. De två nya tumörerna befinner sig i det gamla operationsområdet och ur kirurgisk synvinkel bedöms deras läge som gynnsamt. Fördelar kontra strålkniven är det hela två. För det ena kan man göra en patologisk analys av tumörerna. Men ännu viktigare: När kirurgen väl har tagit sig in i det hålrum där tumörerna sitter kan han se om det finns andra små tumörer (som möjligen inte syntes på MR-bilderna) och ta bort även dessa. Låter absolut rimligt, ingen tvekan om det.
Det är bara det att magen vänder sig på oss när ordet operation faller. Det är så obegripligt, så absurt, så otäckt att Heidi ännu en gång ska genomgå och utsättas för en hjärnoperation. I helvete heller, skulle jag vilja skrika. För fjärde gången, det kan ju bara inte vara sant. Hur mycket kan man ta? Hur länge kan man orka? Stackars vår lilla, fina flicka.
Än så länge har vi inte berättat för Heidi om operationsplanerna. Det känns synnerligen tungt och kanske är det bättre att vi väntar tills vi vet resultatet på tisdagens MR. Skulle det finnas metastaser i ryggen är läget möjligtvis annorlunda igen och åtgärderna blir reviderade. Men detta är dessvärre ren spekulation. Frågor har vi många, som sagt, men ingen att ställa dem till eftersom vi inte har fått prata med någon läkare ännu. Läkarkontakten hittills var de ca 10 minuter när beskedet om återfallet kom den 13 maj kl. 21.30.
Nog är det bedrövligt. 
Men vi ska kämpa, allihop.
När chocken har lagt sig
kommer hoppet tillbaka.
Liksom vi.
Det här är inte slut ännu.
Nej det är inte slut ännu... Nu skall det kämpas och den onda, fega, avskyvärda cancern skall inte få vinna. Fina fina Heidi skall bli frisk. Så är det.
Kramar till familjen.
Se ovan.
Kram
Helt omänskligt att ni och Heidi ska behöva gå igenom det här ännu en gång... "Tur i oturen" att tumörerna ändå sitter så att det går att operera. Men fan alltså, en fjärde operation. Det är så mycket annat man mycket hellre ska få göra när man precis fyllt sju.
Lycka till på tisdagens MR, hoppas ryggen är fri från skit. Kram!
SES VI PÅ LÖRDAG HOS EVA<3
Otroligt att ingen inom sjukvården tar hand om er - nu när ni mer än nånsin behöver stöttning!
Kramar och varma tankar
Ni har ju inget val...bara fortsätta kämpa!!!
Jag känner på mig att ni kommer att segra....Heidi klarar det här och de fula prickarna ska bort.
Skickar massor med styrekramar....Ia
Hej -
Jag är en alldeles okänd cybermänniska som har följt er - och varit så glad att Heidi varit frisk så länge - men vill jag bara skrika BORT, BORT Bort
man vill klösa bort tumörerna med sina händer. De FÅR inte finnas i en sån liten unge !
Men - hon är en kämpe och en livsglädje bara i sig själv - så detta bara kommer att bli bra i slutänden.
Kramar
har följt er länge och jag blir så ledsen när jag läser om återfallet. Hoppas verkligen att det blir den sista operationen och att läkarna får bort cancern en gång för alla.
Vi håller båda tummarna stenhårt !
Nej, nej, nej. Jag läser om återfallet och blir så ledsen för er och Heidi. Att ni ska behöva igenom en omgång till. Nu håller vi tummarna för att MR:en blir bra och så hoppas jag ni får ett ordentligt snack med läkarna så fort som möjligt. 10 min sen 13/5 och då med återfallsbesked, det är inte acceptabelt.
Varma tankar,
Anna
Blir så ledsen när jag läser om hur allting förändrats på kort tid, hade trott och hoppats att allting gick framåt och att Heidi gjort sin siata operation. Jag blir faktiskt också smått förbannad när jag förstår att till och med inom barncancervården är det så illa ställt att föräldrar skall behöva våndas med frågor som självklart behöver besvaras så snabbt som möjligt, kan inte förstå att ni skall behöva ha det så jobbigt. Trots detta jobbiga så vet jag att hjälten Heidi klarar detta galant. Sänder varma hälsningar till Heidi.
Nej nej nej, det är klart det inte är slut - detta kommer ni att klara. Det finns helt enkelt inga alternativ. Jag har följt er så länge. Jag har inte skrivit så ofta, bara då och då, men jag går in här regelbundet och läser. Och jag tänker definitivt på er oftare än vad jag kommenterar.
Det är många som har er i sina tankar, det är jag säker på.
Många kramar och hållna tummar från Josefine
Tänk inte ens tanken Andrea...kämpa, kämpa fast det känns svårt, orättvist och så fasanfullt att er lilla Heidi ska behöva gå igenom en ny operation. Heidi är stark och levnadsglad och ni tilsammans klarar att övervinna den förbannade cancern. Det måste ni!!!! Mina tankar är hos er!
Kramar
Helene på skolan
Heidi är tuff och kommer klara detta lätt som en plätt igen :) Hoppas dock på bra resultat efter tisdagens MR och att det inte finner några dumma prickar i ryggen...ta vara på dagen! Kram Ida
Det här fixar Heidi, det är min fasta övertygelse. En prinsessa med så mycket mod och kämplarglöd klarar det här!
Kram från Birthe
Det är så förbannat orättvist att prickarna inte ger med sig. Att Heidi inte får leva vardagsliv, att ni aldrig kan slappna av. Det enda man kan glädja sig åt är att er fina starka flicka har tagit alla behandlingar och operationer så bra hittills. Håller tummarna för att dina farhågor inte besannas av nästa MR Andrea och att det blir operation och snabb återhämtning. Sedan ska det vara slut på dessa eländiga prickar!
Många kramar från Katalin med familj
Hej på er,
Kära ni, jag tänker på er! Operation är inget roligt, men ändå trots allt den bästa metoden för att få bort tumörerna. Hoppas hoppas att hon klarar operationen bra. Gustav var på bio med BCF två dagar efter en av sina operationer : )
Vi får hoppas att det blir på det viset.
Kram Anna
Kära rara "kämpe familjen"... Tänker ofta ofta på er, Träffade Jan i Lördags blev så glad när jag såg Heidi, denna ljuvliga goa tös, som det alltid lyser om. Jag frågade Jan hur det var, och fick ett långsamt svar....FAN fan fan... STOPP!! jag tappade helt tråden, fick inte fram många ord...satte mig i bilen och tårarna kom... Nu håller vi tummarna stenhårt. Vi tänker på er, massa styrkekramar till er!!! / Jenny- Hugo & Mimmis mamma
Det är klart det inte är slut här, Heidi och ni kommer klara det här också. Det vet jag, ni är starka och Heidi är en riktigt lite kämpe.
Jag önskar er all lycka och håller mina tummar för att det ska gå bra.
Kramar en okänd läsare som följt er ett tag men inte skrivit innan...
Jag hoppas innerligt att man inte hittade någonting i Heidi´s rygg. Kramar till er alla!
Jag vill bara önska en GLAD PINGST till Heidi och hela hennes familj. Nu hoppas vi alla på riktigt vackert väder.
Ni är i mina tankar hela tiden men på måndag ska jag tänka extra mycket på er alla. Jag ska be för lilla Heidi att hon klarar det.
Jag finns för dig Andrea!
Kramar och tankar
Helene på skolan
Tänker på Er dagligen...<3<3<3
Det finns inte ord för vad Heidi och ni får gå igenom, var fan finns rättvisan i den här världen?! man blir förbannad, arg och ledsen att ni ska behöva gå igenom allt detta.Ni finns i våra tankar och i våra hjärtan och vi önskar er all lycka till och hoppas att allt det här snart är över, för det är ni väl värda.
massor av kramar från: Pernilla, Moa och Thomas