9 JUNI 2009

Tisdag, 9 juni 2009

Söndag kl. 18 kom vi till BUS avd. 62, som planerat. Att sätta nålen var jobbigt men Heidi hämtade sig snabbt och var glad igen resten av kvällen. Neurokirurgen dr. Peter kom förbi för att berätta att ingreppet inte skulle bli speciellt svårt eller leda till några komplikationer. Allt skulle bara ta ca fyra timmar så vi kände oss faktiskt trots en del oro relativt optimistiska.

På måndag sedan stod Heidi som nr. 2 i operationskön. Mot elva, tolv skulle det vara hennes tur. Morgonen blev lång. Heidi vaknade tidigt och sedan hände - som vanligt - ingenting. Hungrig och fullständigt bunden till sängen (op-duschad både kväll och morgon) var det inte helt enkelt att få tiden att gå och sedan dröjde det ända till halv två tills vi rullade i väg. Heidi var jätte duktig där i den stora operationssalen bland många främmande sköterskor och inte minst alla de märkliga förberedelser de höll på med. Klockan två sov hon gott och strax efter sex fick vi träffa henne igen på NIVA. Mycket trött, mycket smärta, jobbigt, jobbigt. Att röra huvudet eller kroppen lite grann var super jobbigt och gjorde henne riktigt ledsen. Vi fick lite kontakt med henne men att höra vad hon viskade var ganska svårt. Usch, stackars lilla. Kirurgen kom och berättade att han utan några komplikationer hade lyckats plocka bort en tumör på knappt en cm och två små prickar. Inga konstigheter, allt hade gått bra. Pust!

Vid halv elva tiden visade sig att Heidi inte längre kunde röra vänsterben och -hand. Det gick inte alls och behövde utredas omedelbart. Läkaren bestämde att göra en CT för att kunna utesluta en blödning i hjärnan. Heidi var inte direkt i skicket att rullas iväg igen, hon hade så ont och var så orolig över allt som skedde med henne. Våra ben var som lera när vi kring midnatt vacklade till röntgen. Jag fattar inte hur Jan och sköterskorna lyckades att flytta Heidi på CT- britsen. Hon var rädd och ledsen, hade ont, skakades av gråt och skulle ju ligga helt stilla. Men vi pratade och lugnade henne, tiggde om att hon skulle tänka på avslappningen som de hade på skolan varje morgon med fröknarna Eva och Kerstin och Heidi slöt ögonen och slappnade av och slutade gråta, fan, hon var så kolossalt duktigt, vår lilla hjälte!

CT-svaret var lättande, ingen blödning, alltså inte tillbaka till operationssalen, vilket vi hade fruktat. Pust igen. Kirurgen som tillfrågades via telefon hade ingen förklaring till Heidis förlamning. Möjligtvis hade hon fått ett litet krampanfall vilket inte är onormalt efter en hjärnoperation och till följd av anfallet fungerade inte vänstra halvan. Det skulle ge med sig.

Natten gick, Heidi var stabil. På förmiddagen tog Heidi några små klunkar vatten. Sedan kom vi tillbaka till 62:an. Där fick Heidi en morfinpump. Denna tillför regelbundet små doser morfin men har även en knapp som hon själv kan trycka på upp till 4 gånger i timmen för att få extra medicin när det blir jobbigt. Förlamningen gav inte med sig och när Heidi uppmanades att röra armen eller benet blev hon mycket rädd och ledsen.

Vid lunch fick vi prata med neurologen dr. Tove och fick höra att de för vidare utredning av förlamningen hade bestämt att göra en MR i morgon. Vi tyckte att det skulle vara mycket bättre med idag med tanke på att Heidi fortfarande var så gott som fastande. Det gick, tack och lov, och på eftermiddagen rullade vi iväg och klockan fyra sov hon alltså igen, den lilla stumpan. Så kom hon till uppvaket och kring sex var vi tillbaka på avdelningen. Vilken dag. Vi vet knappt längre var vi är och vad klockan är. Sömn - vad är det?

Heidi däremot har sovit mycket, morfinet har drogat henne rejält. Men sedan en stund tillbaka är hon vaken och så åt hon till och med ett första Singoalla-keks. 48 timmar utan mat... Dessutom tackade hon ja till lite tv. Så roligt! Kanske det går åt rätt håll nu? Vi längtar efter ett litet, litet leende, ni anar inte.
Vad Heidi har fått gå igenom dessa 48 timmar gör många inte på hela sitt liv. Ja, det är tvivelsutan ett högt pris, det här.

Tack för alla era tummar!


Kommentarer
Postat av: Moa

Vad mycket hon ska få stå ut med, er lilla tjej... Håller tummarna för att vänster arm och ben "kommer tillbaka" snart. Kram!

Postat av: Anonym

Usch vad hon har fått genomlidigt dessa timmar stackars tjej, ja har tänkt så mycket på er sedan operationen och hållt tummarna för Heidi. Kämpa vidare, vi är många som följer er.

Hoppas nu att tjejen piggnar på sig och att ni snart får komma hem igen, tiden på avd är så fruktansvärt dryg, helst när sitt barn bara sover.

Ja, ja har oxå frågat mig många gånger vad vila o sömn är för något, hade önskat att dagarna hade fler timmar ibland..



En stor styrkekram till er hela familjen

Jenny

2009-06-09 @ 21:32:09
URL: http://moahenriksson.blogg.se/
Postat av: Tummelisa

Tänk vad OTROLIGT duktig Heidi har varit,att kunna lyssna och slappna av när man är så liten det är en hjältebragd. Det gör så ont när man läser hur jobbigt Heidi och föräldrar har haft det dessa dygn men som tur är så brukar det gå snabbt när den första dagen har klarats av. Många varma hälsningar till hjälten Heidi med familj.

2009-06-09 @ 21:40:09
Postat av: Anonym

Heja på......ni är en otroliga kämpar....

2009-06-09 @ 22:01:40
Postat av: Nettan

Vilken hjälte hon är, era lilla Heidi!!

Jag håller alla tummar jag kan att Heidi snart är på benen igen för att ge de dumma prickarna en ordentlig match.Ska nu gå och pussa mina tre sovande barn godnatt en extra gång och tänka en tacksamhetens tanke för att de är friska.

Kramar från Nettan i Svedala

2009-06-09 @ 22:11:36
Postat av: Susanne, okänd bloggläsare

Ni är en fantastisk familj. Vilka kämpar ni är.

Klart att det går åt rätt håll nu. Och leendet det kommer säkert snart. Hon är en hjälte.

Kram till er alla.

2009-06-09 @ 23:03:52
Postat av: Therése

Kram!

2009-06-10 @ 07:06:38
Postat av: Jenny, (hugo o mimmis mamma)

Vad ni kämpar... Lilla fina Heidi vad hon är duktig tjejen lilla. Nu ska vi fortsätta krama tummarna allihopa, skönt att operationen är över!!



Många kramar, tänker på er!

2009-06-10 @ 08:07:58
Postat av: Annika

Hoppas det går bra för er lilla tjej. Kramar

2009-06-10 @ 09:28:30
Postat av: Jane

Massor med kramar till dej härliga lilla kämpande Heidi!! Tänker på dej... Kram även till er övriga i familjen som kämpar...

2009-06-10 @ 09:32:02
Postat av: Lotta H

Har inte varit inne på Heidis sida på flera månader och nu läser jag till min bestörtning att hon blivit dålig igen. Jag känner inte er och ni inte mej men ni ska veta att jag tänker på er och hoppas och ber högre makter att allt ska ordna sig. Skickar stärkande kramar.............

2009-06-10 @ 10:54:13
Postat av: Ida Ståhl

Jag tänker på er och framför allt Heidi! Hoppas alla de neurologiska besvär försvinner fortare än de kom och att hon piggnar till snabbt!

Håller tummarna för allt!

Kram Ida

2009-06-10 @ 12:34:04
URL: http://idastahl.blogg.se/
Postat av: Anna från Trollhättan

Massor av kramar till er alla! Vet att ni kämpar allihop. Vi hoppas att Heidi snart är på benen igen, hon är en riktig liten kämpe! Vi tänker på er och håller tummarna för att allt!

Kramar från oss

2009-06-10 @ 12:46:14
Postat av: Katalin, Kyles mamma

Ni finns i tankarna och jag lider med er, hoppas att förlamningen släpper nu och Heidi är på fötter snart igen. Att den här mardrömen släpper taget till slut. Många kramar!

2009-06-10 @ 12:46:25
Postat av: Eva, Heidis froken

Jag tanker pa er alla tre.Haller mina tummar och tror och hoppas att Heidi snart kommer hem.

Heidi, kampa pa och visa den dar dumma cancern att det ar du som bestammer over din kropp.

Massor av kramar fran Portugal. Vi hors nar jag kommer hem pa fredag. STORA PUSSAR OCH KRAMAR TILL DIG, HEIDI.

2009-06-10 @ 13:04:04
Postat av: Veronica

Styrkekramar till er alla

från en okänd bloggläsare.

2009-06-10 @ 16:40:37
Postat av: Malin

Läste om att Heidi fått ett återfall på Gustavs sida.

Har inte varit här innan, men nu efter att läst det mesta av er historia så gör det ont i mig.

Håller tummarna, hoppas och ber ( fastän man inte är speciellt troende) för att Heidi, de andra barn i denna situation med deras familjer ska få leva tillsammans och njuta av varandra. Heidi verkar vara full av liv och ni ska se att hon snart är på fötter igen och bena fulla med spring.

Massa kramar en ny läsare.

2009-06-12 @ 16:15:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback