Heidi Bergman

Idag äntligen kan vi komma med lite gladare nyheter. Heidi hade en lugn natt. Även Jan och jag hade lättare att sova för att Heidi hade skrattat riktigt ordentligt någon gång under kvällen och dessutom hade hon i sömnen rätat ut sitt lätt vinklade vänsterben. Jag provade flera gånger för att verkligen vara säker på det. Vilken lättnad! Under förmiddagen upprepade Heidi det hela inför ronden och dr. Tove studsade högt och klappade i händerna av förtjusning. Det är inte helt så att Heidi kliver upp i morgon och tar sina första steg men det är ett gott (och viktigt) tecken.

Vid lunchtiden kopplades den regelbundna morfintillförseln bort och nu finns det endast morfin på knapptryck (fyra doser/timme och minst 10 minuter mellan varje dos). Det funkar helt ok.
Sedan hade Heidi en riktigt tuff timme med sjukgymnasten. Benövningarna var inga problem men att sitta upp i sängen kostade många tårar och något morfin.
Allmänt har Heidi varit betydligt piggare. Vätskedroppet var bortkopplat under dagen och hon kom igång med dricka och lite mat och pratade, busade och skrattade allt oftare.  

Förbandet höll på att kasa och drog i håret vilket gjorde riktigt ont. Det fanns ingen annan utväg än att ta av det för att linda på ett nytt. Tusen hårstrån satt inslingrade i förbandet och det gjorde grymt ont när de revs ut. Usch, stackare. Såret var i alla fall torrt och fint.

Nu mot kvällen blev Heidi allt mer uttråkad. Hon längtar efter klasskamraterna och skolan. Skolavslutningen i morgon får vi tyvärr hoppa över. Jätte tråkigt men det finns inte en chans att vi skulle kunna få in Heidi i bilen. Så om någon av hennes kompisar känner för att hälsa på en stund under de närmaste dagarna är ni mer än välkomna! Hör av er i så fall till min mobil eller till avd. 62 så kan vi bestämma något. Och snälla tänk inte på presenter! Själva besöket är allt som räknas!