10 JUNI 2009
Onsdag, 10 juni 2009
En ny dag. Läget är stabilt. Under förmiddagen sov Heidi fortfarande ganska mycket, utmattad som hon är. Det går sakta framåt med lite längre vakna stunder och framförallt mindre morfin. Sedan i går kväll klarar hon sig på den regelbundna dosen, i alla fall så länge hon inte behöver röra sig. Det gör nämligen mycket ont och är mycket besvärligt.
Gårdagens MR-bilder ger svar på frågan varför Heidis vänstra kroppshalva inte fungerar. Förklaringen är att det under operationen har uppstått syrebrist i en del av hjärnan. Detta till följd av att ett blodkärl har kommit i kläm. Syrebrist i hjärnan har, som vi alla vet, alltid allvarliga följder. Det var Heidis fjärde operation i hjärnan och ja, visst har vi undrat hur många fler gånger Heidi skulle komma undan så lätt och med alla funktioner i behåll.
Neurologen dr. Tove säger att det nog kommer att ordna sig. De två viktiga nyckelorden var veckor och tålamod. Självfallet finns det inga garantier.
Redan idag började två sjukgymnaster att försiktigt inleda Heidis rehabilitering. De fick henne att sätta sig upp på sängkanten. En mödosam aktion som kostade två extra morfintryckningar. Men det gick. Efterråt förblev Heidi vaken och tittade på två filmer i rad. I hennes mun försvinner nu sakta men säkert lite dricka och några enstaka godsaker. Det går framåt. Och en gång såg vi faktiskt en pytteliten ansats till ett pyttelitet leende. Vi ska nog få fram det.
Tack för alla era varma, uppmuntrande hälsningar! Det har också kommit många sms och mail jag hoppas att ni har överseende med att vi knappt har svarat. Vi orkar/ hinner helt enkelt inte. Bloggen får räcka ett tag framöver nu. Fortsättningen följer förstås...
När man är och känner sej sjuk så är det lättare att acceptera de jobbiga behandlingar man får utstå, men för Heidi och andra i hennes situation som är sjuka men känner sej friska så är det otroligt att man kämpar på så duktigt när man den ena dagen leker och spelar fotboll medan man nästa dag ska behöva slås ut så fullständigt. Heidi du är verkligen beundransvärd och jag sänder de varmaste hälsningar till dej och hela din familj.
En kram och mängder med tankar till er alla idag.
Håller alla tummar & tår för att det ska ordna sej med allt!! Tänker på Heidi.... Kram
Tänker på er.....
Tankar och styrkekramar till hela familjen!
Tänker mycket på er........fortsätt att kämpa!
Fy att så små barn ska behöva gå igenom sån skit! Livet är verkligen inte rättvist. Hoppas hon blir bättre för varje dag. Kram
Lilla gumman, vad duktig hon är. Det är så ledsamt att hon ska behöva vara så duktg bara.
Jag tänker på er och fortsätter hålla tummarna. Det kommer att bli bra, det finns ju inga andra alternativ.
Många kramar, Josefine
Jag tänker på er!
Pussar o kramar till Er alla i familjen ;)
Våra tankar är hos er hela tiden. Alla på skolan är oroliga och undrar hur det är med lilla Heidi. Vi håller alla våra fingara och tår för Heidi.
Kramar och tankar
Helene på skolan
Vad säger man, jäklar? Syrebrist i hjärnan känns verkligen inte bra. Men jag hoppas på att Dr Tove har rätt och att Heidis vänstra kroppshalva ändå kommer att repa sig, även om man får ha lite tålamod...
Skönt att det går framåt. Håller förstås tummarna. Många kramar!
Kära, kära ni! Det smärtar att läsa att det blev komplikationer under operationen och att Heidi har så ont. Önskar så att allt hade gått perfekt även den här gången. Dock är jag fullständigt övertygad om att hon snart kommer att hämta sig och bli sitt vanliga Heidi igen. Tänker jättemycket på er och håller alla tummar jag kan!
Kramar från Birthe
Alla våra tankar går till er, önskar er sååå mycket lycka till
Kram: Pernilla, Thomas och Moa
Vi hoppas att det blir bättre dag för dag, även om det kanske inte alltid känns så när man är mitt i det.
När min fru gick igenom en liknande operation så kunde hon varken gå eller prata i början, men allt kom tillbaka under veckorna därefer,sakta med säkert, precis som hennes neurologer sa.
Tänker och håller tummar och tår för er.
Kära ni. Som ni har farit, än hit än dit, och så nu... Nu läser vi med sorg (och jävlar, förbannat), vad som har hänt er och Heidi på senaste tiden. Vi är ledsna för er skull, men hoppas verkligen att cancern kan ta och försvinna nu! Stora varma kramar till er, och tankar! Catarina och Christian, Alfons mamma och pappa.
Kämpefamiljen... vi tänker på er, släpper inte taget om våra tummar!!!
Massa kramar
Håller tummarna för Heidi!
Tusen kramar från Ida
Vad ni kämpar följer er och tänker på er var dag, så stor hon blivit..... Håller alla tummar i världen hälsa Heidi så gott kramar från fröken Maria Bodell på dagis. Ps kramar till mamma och pappa också.