Heidi Bergman

Torsdag, 24 juli 2008

Hej på er "där ute" och tack för era kommentarer och hälsningar! De värmer och ger mod.

Från början var ju den här bloggen ett sätt att uppdatera våra släktingar, vänner och bekanta. Det var en suverän möjlighet att slippa prata om en och samma sak med var och en. Efterhand har allt fler läsare hittat till Heidis sida och det är rörande hur ni bryr er, ni "där ute".
Ia, vad ska jag säga...Så snällt! Du vet ju mitt förnamn och Heidis efternamn, det är bara att kolla på hitta.se eller uppge din mailadress när du kommenterar så svarar jag dig den vägen..

Ida, för det första hoppas vi att det går bra för dig! För det andra håller vi absolut med dig. Vill man göra en konkret insats ska man ge en slant till barncancerfonden. Pengar till forskning är jätteviktigt. Tänk bara hur långt de har kommit när det gäller barnleukemi. Det är många barn som blir botade idag, speciellt när det gäller den mer vanliga formen av leukemi, ALL. Här är överlevnaden 80-90 procent. Tänk om de kunde komma lika långt när det gäller hjärntumörerna, om man kunde lösa gåtan. Varje krona gör en skillnad!

I söndags lämnade vi Skummeslövsstrand och kom till Vänersborg. Heidi längtade så efter släkten att hon under de tre och en halv timmar som färden tog inte gav så mycket som ett knyst ifrån sig om när vi skulle vara framme. En fråga som i vanliga fall kommer senast efter en halvtimme i bilen. Vi skulle fira farmors födelsedag i efterskott och Heidi siktade på ett litet husvagnsparty, satt och planerade och pysslade i flera dagar. I måndags anlände sommaren och hela sju gäster till oss vilket gjorde Heidi fullständigt nöjd. Det bästa vi vet.

Heidi mår hur bra som helst, hon älskar det lata sommarliv som vi lever just nu, hon är rolig och busig och vi går aldrig säkra för hennes spratt. Som alltid är hon världens finaste tjej och vi tar vara på henne allt vi orkar.

Stunder då hoppet är starkt varvas med sådana som är tyngre. Inget konstigt. Vi är så vana men vänjer oss aldrig...