25 MARS 2007 - DEL I
Söndag 25 mars 2007
Klockan är halv två. Tiden går sakta, sakta. Vi försöker att hålla ut här. Det är fjärde och sista dagen och i kväll kan vi ju åka hem. Sex timmar till...
Heidi är helt utslagen och ligger i sängen hela tiden. I dag orkar hon inte ens att se på tv. Cellgifterna har slagit till hårt. Hon mår illa men magen är helt tom vid det laget. Kroppen vill kräkas men det finns inget att få upp. Jobbigt.
I morse blev Heidi mycket upprörd. Något var helt galet med ögonen. Eftersom hon var ledsen och grät kunde jag inte riktigt uppfatta vad hon sa. Antagligen hade hon fått någon slags dimsyn eller till och med någon övergående blindhet till följd av en dos Zofran ("må-bra-medicin"). Heidi var helt förtvivlad och rädd. Fy vad hon behöver gå igenom. Och man står bara vid sidan om och kan inte hjälpa henne. Fy vad uppriktigt jag hatar det. Kan ingen trolla oss härifrån?
Där ute är våren. Igår la Heidi märke till det och gjorde en plan. Så fort vi är hemma igen vill hon packa ner gummistövlar, spade och hink och åka till stranden. Sol, sand och vatten - kanske inte i kväll men i morgon. Det ska bli kul!
Sex timmar till...
Har just hittat till er blogg, och läser den från början, så jag har inte hunnit läsa så mycket, men såg era problem med Emlan. Vet inte hur ni gjorde då, eller hur ni gör nu, men jag hoppas ni vet att det finns Emlaplåster, som är mycket lätta att sätta på. De är dyra, men är mycket lättare att hantera än salvan