12 - 20 SEPTEMBER 2006
Tisdag 12 - onsdag 20 september 2006
Om Heidis värden var undermåliga vid senaste blodprovet vet vi inte vad de ska kallas nu. Någon behandling blev det inte den 13 september. Dagen innan var hennes Hb 71 (ska vara 100-150) och trombocyterna som är ansvariga för att blodet ska levra sig, låg på futtiga 14 (ska vara 140-400). Även immunförsvaret var helt i källaren. Ändå bestämde vi att Heidi skulle få vara på dagis - det är så otroligt viktigt för henne. En tuff balansgång. Snacka om att ha is i magen…
Allt gick bra, Heidi njöt av sina timmar på dagis och i fredags drog vi husvagnen till Skånes Djurpark. Tog hem på lördag för att gå på middag hos Robban och Marlene. Fest borde jag säga, det är i alla fall vad Heidi kallar det. Hon var så glad och upprymd och åt två prinskorvar och en bit bröd – helt själv och utan gnat! De senaste månaderna har jag tillbringat flera timmar om dagen med att mata henne. En gång i tiden, närmare sagt i början på den här hemska resan, trodde jag inte att jag någonsin skulle orka.
Söndagen bjöd på fler roliga företeelser – gympan har börjat igen! Och på eftermiddagen tog Tim Heidi till hundvalparna och kattungarna igen – man bara kan tänka sig vilken dröm det är för en liten tjej att få leka med såna små godbitar.
Måndagen den 18 var det blodprov igen. Det var faktiskt stick nr. 50 som Heidi fått i fingret. För det mesta går det bra numera – en sådan lättnad för oss och även för Marita på labbet i Staffanstorp.
Halv två ringde de från sjukhuset. Heidi skulle komma in omedelbart. Hennes Hb hade sjunkit till oacceptabla 63. Transfusion alltså. Heidi fick avbryta sin lek på dagis, jag lämnade skolan hals över huvud. Strax före tre skrek Heidi ”Jag vill hem” och sparkade allt hon orkade när nålen sattes in i porten. Det här kommer hon aldrig att acceptera. Och vi lider varje gång igen. Transfusionen gick bra och Heidi var inte rädd för blodpåsen och den röda slangen längre. Vi gick till och med till Pressbyrån där Heidi bad om en korv – hurra!
I dag var det blodprov igen. Visserligen låg de röda på 102 men de andra värdena var fortfarande ganska dåliga. Ingen behandling, trodde vi. Men läkarna vill tydligen inte skjuta upp ännu mera. Så nu har vi packat väskorna. I morgon påbörjar vi alltså nr. 14 – och har således nått halvvägs när vi kommer hem om sådär 5-6 dagar.