Heidi Bergman

Klockan är nio och Heidi sover. Varje timme droppar det 8 ml Cisplatin i hennes kropp, cellgifter av den värsta sorten. Men hittills har det gått hyfsat vilket i detta läge betyder att hon inte varit fullständigt utslagen och nästan lika viktigt, att hon inte kräkts. Som läkarna utlovade senast fick hon alla tre mediciner mot illamåendet och det verkar fungerar bra så här långt.

I förmiddags bad Heidi om stekt prinskorv och åt upp fyra stycken - om än med kräkpåsen nära intill sig. Så duktig hon är, vår tappra tjej! Sedan försökte hon komma upp ur sängen, lyckades pyssla en stund på lekterapin, blev helt utmattad av det, sov ett par timmar. Eftermiddagen var lugn med en del Pingu på tv och lite mat igen.

Så under strecket kunde det varit en relativt bra dag. Om inte sköterskan som satte igång cellgiftsinfusionen i går var så rysligt dålig på matte. Dumt nog har vi de senaste månaderna känt oss lite tryggare igen här på avdelningen och sänkt garden. De verkade ha fått lite mer kläm på saker och ting och vi höll inte längre full koll på allt från droppinställningar till kissmängd. För det var faktiskt jobbigt. Men när jag i går ändå ifrågasatte de 11 ml i timmen som sköterskan ställde in droppet på och hon sa att det var vägt och uträknat osv. - ja, då tänkte jag att det väl var rätt då. I 24 timmar, till strax efter lunch, skulle påsen räcka och så pep det "slut" klockan sju i morse. Då fattade jag att det inte stod rätt till med de där 11 ml ändå. Helvete! Måste det hända? Och var i Herrens namn är rutinerna som är så bittert nödvändiga på ett ställe som det här? Tur nog bor Jan på Ronald Mc Donald huset och kunde snabbt komma hit. Om inte annat så till min psykiska undsättning... Jädrar vad jag var upprörd! Läkaren som vi genast ville prata med kom, pratade om saken, försökte lugna oss. Cisplatin kan skada njurar och hörseln men risken bedömde hon som liten. Huvudsaken, sades det, var att man inte får överdos avseende den totala mängden på 24 timmar. Hm, var är då vitsen med att fördela dessa 192 ml på ett dygn? Senare på ronden kom läkarna med ett annat argument, nämligen att samma mängd cellgift faktiskt ges på kortare tid på andra håll, dvs. andra sjukhus. Är vi lugnare nu? Vet ej. Men inför nästa njur- och hörseltest kommer vi säkert att vara lite extra oroliga. Ja, så var det med den historian. Så himla trist. Så jäkla onödigt.