16 APRIL 2007
Allt är bara bra här och alla planer gick i lås - kusinerna och farmor kom över påsk och Heidi var salig. Lekkamrater på kortaste avstånd dygnet runt - något bättre finns ju bara inte. Och att äntligen få sitta i farmors knä igen, ja, det var nog en dröm det också.
Sedan en underbart vanlig vecka. Soliga dagar på dagis. Inga bekymmer. Ingen feber. Inget sjukhus. Till och med maten var god igen.
I helgen var vi ute med husvagnen. Skånes djurpark hade Heidi önskat sig och på köpet fick vi hela lördagen sällskap av Tim, Marlene och Matilda. När vi fick packa ihop igår var Heidi inte glad. Nej men så många gånger hade vi ju inte sovit här...
I morgon blir det ett jubileum: Stick i fingret nummer 100. Fast helt rätt vore att säga att det är det 100:de blodprovet via fingret eftersom det tyvärr behövs två stick ibland när blodet rinner dåligt efter första sticket. Återstår bara att hoppas att Heidis värden är tillräckligt bra för att de kan köra igång nästa behandling på onsdag. Neutrofila och vita har vi ingen aning om, Heidi har rosa kinder så Hb-värdet kanske är ok. Däremot är benen fulla av blåmärken så frågan är hur det står till med trombocyterna. Sjukhus eller ej denna vecka? I morgon eftermiddag vet vi mer. Det blir en lång vistelse så återigen kan vi inte påstå att vi ser fram emot den. För en stund sedan pratade vi om det med Heidi och så skickade jag henne till vårt (numera) lilla måttband för att räkna hur många gånger det var kvar (Se bilden nedan, fast så såg det ut i början. Långt. Efter varje behandling klipper vi av en lapp för att klistra den på en flaska champagne.) Från köket hörde vi: ett, vå, le. Tillbaka förklarade Heidi: Le gånger. Det är inga lolem. Det larar vi! Och så viftade hon samtidigt nonchalant med handen. Och ja, klart, visst ska hon fixa det, vår duktiga tjej.
Vilken härlig helg och vecka att ladda upp med! Hoppas att blodvärdena dög och ni är igång med behandling nummer "le" - bakifrån.
Kramar från Katalin