29 SEPTEMBER 2006

Fredag 29 september 2006
Fortfarande ingen behandling nr. 14 - vi går och trampar på samma ställe. Heidis neutrofila vill bara inte återhämta sig och veckorna tickar iväg. Vi undrar om inte cancern tar tillfället i akt för att föröka och sprida sig under ett så långt uppehåll. Anaplastiskt ependymom är en mycket elakartad cancer som man måste vara ytterst aggressiv mot, för att citera neurologen Johan Lundgren. Hur aggressivt är det med en intervall på fem istället för två veckor?

Men så länge Heidis neutrofila är så pass låga kan hon inte få några cellgifter, hennes kropp skulle inte klara av det. Två alternativ därav det ena kanske är lika illa som det andra. Vi är bekymrade. Kallelsen till nästa magnetröntgen (24 oktober) bara trappar upp oron och rädslan för nya hemska besked smyger sig på. Hur mycket vi än hoppas…

Det har varit en del tunga tankar, sömnlösa nätter och många tårar på sistone inte minst över en liten treåring och hans familj som vi lärt känna på 64:an. Trots riktigt tuffa behandlingar med cellgifter och strålning tog pojkens hjärntumör överhand. Efter att läkarna hade lämnat det beskedet fick familjen knappt tio dagar tillsammans. Hur kan livet vara så grymt och ta våra barn? Hur ska man någonsin gå vidare?

Vi önskar bara att den lille Noel har fått det bättre där borta, där på andra sidan i det där landet utan smärtor, cellgifter och sjukhus. Och att föräldrarna finner lite själafrid och tröst i det om så bara för en kort stund då och då.


Kommentarer
Postat av: lotta hansen

Hamnade här av en slump. Har läst om er lilla flicka o hennes sjukdom. Vill bara säga att jag tänker på er i er svåra situation. Ni känner inte mej o jag inte er men sådana här saker berör en djupt. Med hopp om bättring. Lotta H från Halland

2006-10-04 @ 09:49:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback