20 OKTOBER 2006
Heidi i sitt rätta element: Ny festklänning, melodifestival på tv och en mikrofon. Vi tröttnar aldrig på att se henne så här.
Fredag 20 oktober 2006
Trots ganska låga neutrofila gick behandling nr 15 igång enligt plan igår, torsdag. På sjukhuset möttes vi av ett trevligt besked: Den här behandlingen ges numera under bara en dag så vi kunde åka hem om än sent så i alla fall samma kväll. Toppen! Dessutom mådde Heidi förhållandevis bra, kräktes inte en enda gång. Det var länge sedan hon har klarat sig så bra.
I dag tog vi det lugnt, började dagen med en sen start på morgonen och gjorde i stort sett inget särskilt. 24 timmar efter gårdagens dygnsdos ”må-illa-medicin” samt kortison som ges för att främja själva ”må-illa-medicinens” effekt mådde Heidi fortfarande bra. Mjölk ville hon inte veta av men vattenmelon och jordgubbar smakade gott. På AG:s fick hon mig dessutom att handla en handfull blåbär för 20 spänn. Men de var tyvärr inte goda i dag… Nåväl. Till kvällsmat beställde Heidi för andra gången denna vecka friterad kycklingfilé från Malmös bästa kinarestaurang (som tur är belägen i närheten av Inre Ringvägen på Sallerupsvägen). Tydligen Heidis senaste favoritmat. Önskematen håller på att bli alltmer tidskrävande. Hela våren var det fiskpinnar som Heidi åt ibland flera gånger om dagen. Stekta på sju minuter. Inga problem. Hela sommaren var det kycklingben, färdiga på 25 minuter. Något trixigare då Heidi vill äta samma sekund som hon kommer med önskemålet. Nu får vi köra till Malmö t/r vilket tar minst 30 minuter… Ganska mycket tid för att inte snacka om prislappen på det hela. Och så blir vi helt saliga när hon sätter i sig två utav de tre bitar som utgör en portion. Visst är vårt liv konstigt.
