Heidi Bergman

Cellgiftsbehandling nr 16 - dag två på sjukhuset. I går observerade psykologen Ingrid nålsättningen och vi hoppas att hon kan komma med någon konkret hjälp. Om inte annat så kan hon i alla fall prata med Heidi för att kolla lite hur hon har det rent mentalt. Vi får se.

Heidi kämpar på här, "fyran" i serien innebär riktigt tuffa cellgifter. Hon räknar sjukhusnätterna och väntar på inget annat än att komma härifrån. Med lite flyt hinner vi hem i tid för att laga middag på lördag kväll.

Den här gången får Heidi förutom sin dygnsdos "må-illa-medicin" och kortison ytterligare en medicin för att slippa de förfärliga attackerna av illamående som har plågat henne sedan många kurer tillbaka. Hon är blek och ögonen kantas av mörka ringar, dagen är inte den bästa i hennes liv men 28 timmar efter att cellgifterna har kopplats på har Heidi fortfarande inte kräkts! Även om hon helst stannar i sin säng är hon lite grann på bushumör - ett säkert tecken på att hon inte mår fullständigt kass.

Beskedet om den senaste magnetröntgenundersökningen var bra - det finns ingen ny knöl i Heidis huvud. Det syns fortfarande någon skugga över operationsområdet men det går inte att säga om det rör sig om ärrvävnad eller tumörrester. Läkarna som rondade denna förmiddag hade inte fått reda på detaljer och skulle återkomma i morgon.
Ingen ny knöl är ändå goda nyheter. Ett återfall under pågående cellgiftsbehandling hade varit en katastrof. Besked av den positiva sorten livnär förstås vårt hopp på att Heidi kommer att klara sig. Det behöver vi...