7 AUGUSTI 2006

Måndag 7 augusti 2006
Natten till i dag är det inte helt bra med Heidi. Klockan visar två när hon kryper upp i vår säng. Hon känns lite varm, får en liten nappflaska mjölk, kräks upp den ganska direkt, somnar om, blir svalare igen. På morgonen är vi alla lite sega. På 160 cm blir det helt enkelt lite trångt för tre stycken …

På sjukhuset blir det först stick i fingret. I fredags låg Heidis neutrofila på 0,8 och inför den här ganska påfrestande behandlingen, ”fyran” i serien, cellgifter i hela 48 timmar, vill läkarna ha henne på minst 1,0.

Heidi klarar blodprovet med bravur, säger inte ett pip. Så glada vi blir! Dessutom går Heidi på hörselkontroll och även i dag verkar allt ok. Däremot är hon inte helt pigg. Lite varm, vill ej äta. Kräks igen.

Vi får vänta flera timmar på labbets svar. Mot förväntan har hennes neutrofila sjunkit till 0,18 i stället för att klättra upp de där två decimaler som behövdes. Så dumt! Då är det bara att plocka ihop väskorna, ta maten ur kylen och vända hemåt igen. Heidi piggnar till, inte minst för hon får syn på paketet som hon egentligen skulle fått efter nålen satts i porten. Nu blir det en häftig Bratzdocka fast det aldrig blev någon nål i dag. Kul, tycker Heidi.

Jan har precis kört till jobbet och vi hunnit inför dörren då Marlene och Matilda kommer förbi. Så roligt! Heidi får både sällskap och lite matlust.

Fram mot kvällen får Heidi lite feber igen. Hon kämpar med drickan. När hon väl sover känns hon inte varm längre. Kanske hon klarar sig även denna gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback